Jag föddes i Frankfurt/Main. Jag bodde med min pappas familj tills jag var 4 år gammal, min mammas familj bodde i Tunisien. Minn morfar fick en allvarlig sjukdom och vi var tvungna att flytta till Tunisien. Jag behövde bo och gå i skolan där. I början var allting svårt. Jag kunde bara prata tyska med mina föräldrar och om jag ville köpa något var jag tvungen att ta med mig min kusin. Efter en tid lärde jag mig arabiska och gick till skolan och fick många vänner. Första gången jag behövde presentera mig själv var jag väldigt generad men det gick bra. Nästa dag lärde jag känna många barn och alla pojkar var mina bästa vänner och vi upplevde äventyr tillsammans. Jag bodde hos min mormor med min mamma i 5 år. Hon var väldigt cool; varje gång det var något som skulle firas var hela familjen tvungen att samlas hos min mormor, det var alltid trevligt. Vi träffades nästan alltid på vardagar också. En dag ville vi åka tillbaka till Tyskland, min mammas kusin bodde där och hon pratade bra tyska. Eftersom min mamma inte hade ett tyskt pass så var hon tvungen att fyllas i många papper. Ett år senare åkte vi till Berlin och min kusin hämtade oss. Det var första gången jag träffade honom. Han var så snäll och lekte med mig varje dag trots att jag var mycket yngre än honom. Han köpte allt jag ville ha. Jag tycker bättre om Berlin än Tunisien och jag hoppas att jag får stanna i Berlin.