Hej, jag heter Amelia och är 12 år gammal. Jag föddes i Polen och det var väldigt tufft för mig och min familj att flytta till Tyskland. Jag grät i ungefär 2 veckor. Det svåraste för mig var när min bästa vän sa att utan mig så hade hennes liv ingen mening längre. Jag ville börja gråta men då skulle hon ha blivit ändå ledsnare. Första veckan i Tyskland var svår och ledsam och efter ett år var det ännu värre. Jag var tvungen att gå i skolan och när jag tittade in i klassrummet var det bara arabiska barn där, och det finns inga i mitt land, så jag sprang snabbt tillbaka till min mamma och grät. I 4:e klass fick jag vänner men det är inte så att jag har glömt eller inte träffar mina vänner i Polen. Nu går jag i 6:e klass och jag trivs här men jag saknar min familj och mina vänner.