BACKPACK ID

Bygga broar mellan språk och minnen för att skapa mångkulturella identiteter: “Lämna aldrig kvar din ryggsäck efter dig”

Om projektet

BACKPACK ID är ett innovativt projekt för att främja inkluderingen av flyktingbarn och nyanlända barn i skolan i 4 europeiska länder (Grekland, Italien, Tyskland samt Sverige). Dessa länder arbetar aktivt med de akuta och mycket varierande utmaningar som den pågående flyktingkrisen innebär. Dessa länder är medvetna om de utmaningar den sociala integrationen innebär för nyanlända barn. Den nuvarande strategin för social integration innebär svårigheter. Därför krävs ett gemensamt ansvar för de utmaningar och behov dessa barn och deras föräldrar har för att bli en del av samhället samtidigt som de ska lära sig gemensamma europeiska värderingar.

Läs mer >

Delmål

Genom att deltagarna har använt en “bottom-up” metod så har Backpack ID tagit fram följande delmål för att uppmärksamma social inkludering mellan människor och grupper inom skolan.

Läs mer >

Partners

Vilka vi är

Läs mer >

Contact

The project is now closed. If you would like to request additional information about the project, you can contact the project coordinator here.

Eirini, moving to Germany Eirini, moving to Germany Eirini, moving to Germany

Jag var 3 år gammal när jag och min familj flyttade till Tyskland. Det enda jag kommer ihåg var att det var soligt när jag lämnade Grekland och när jag kom till Tyskland regnade det. Vårt hus hade inte så mycket möbler men det tyckte jag och min äldre bror var bra för då hade vi mycket plats att leka på. Min mamma skällde alltid på oss för att vi var för högljudda eftersom vår lillebror behövde sova. Jag och min bror ville gå till lekplatsen men våra föräldrar lät oss inte eftersom de tyckte att det var för kallt. När det blev varmare fick vi gå dit. Vi förstod inte vad de andra barnen sa men jag gick bara fram till dem och sa “Inini”, jag skulle säga mitt namn ”Irini” men jag var så liten och kunde knappt prata någon tyska. Allting var nytt för mig första dagen jag skulle till förskolan men efter ett litet tag fick jag en kompis som kunde prata både tyska och grekiska och hon förklarade allting för mig. Hon heteris Evi. Nu går jag i årskurs 4, jag har många kompisar, jag friidrottar och spelar piano, jag tycker om att rita och dansa. Jag tycker om Tyskland, mina vänner och vårt hus.

Men jag saknar Grekland och havet, solen, maten och mina släktingar. Om jag var tvungen att flytta igen skulle jag, förutom förnödenheter, ta med mig fotoalbum, mina teckningar, några böcker, alla mina schack- och friidrottspriser och alla kort med lyckönskningar från mina tjejkompisar.

Forum