Övergången som finns kvar starkt i mitt minne var när jag lämnade Albanien och kom till Grekland. Detta var för 8 år sedan, så när jag var 7 år gammal. När jag lämnade var jag lite ledsen, eftersom jag skulle någonstans där mina kompisar och släkt inte skulle vara med mig. När jag åkte dit (till Grekland) trodde jag att jag bara skulle stanna en liten stund och sedan åka tillbaka, så jag tänkte inte så mycket om mitt nya liv. När jag åkte, var det mycket svårt för mig eftersom jag inte hade kompisar. Jag kände ingen, bara min farbror, och jag pratade inte språket. Saker började förbättras så sakteligen… med hjälp från skolan lärde jag mig att prata grekiska och fick många kompisar, och mina kompisar hjälper mig när jag behöver någonting.

Erlands pappa

Jag lämnade Albanien för 20 år sedan. Jag flyttade för att det var krig där då. Till en början var jag rädd, eftersom jag inte visste vad jag kunde förvänta mig, men jag var säker på att mitt liv skulle bli bättre. Och mitt liv blev bättre, men alla mina släktingar var i Albanien. När jag flyttade tog jag inte med mig något speciellt, bara kläder och pengar förstås. Det jag saknar mest är mina vänner och släktingar.