Bondledaren

- Hej pappa! Hur har du haft det idag? - sa Giorgia. Hon var en liten flicka men hon var tvungen att arbeta eftersom hennes pappa var sjuk.

- Det var fantastiskt, sötnos, du behöver inte oroa dig för mig! - Hennes pappa, Francesco Sirocchi sa.

- Tog du dina mediciner?

- Det är klart att jag gjorde, vill du att jag ska hjälpa dig med att laga middag?

- Åh nej pappa, du behöver vila och borde inte gå upp, oroa dig inte för middagen, jag ska laga min speciella soppa.

Så hon gick ut till köket och medan hon lagade sin soppa hörde hon att det knackade på dörren..

- Jag kommer!

- God morgon, fröken Siroccho, vi vill upplysa er å min chefs vägnar att ni är avskedad.

- Åh, men det är inte möjligt! Var snäll och kom in så kan vi prata om det. Männen kom in och började prata.

- Så… ni säger alltså att han vill avskeda mig för att jag är kvinna?

- Jag är ledsen, fröken Sirocchi, men det är precis så det är.

- Vad händer, Giorgia? Frågade hennes pappa från rummet intill.

- Inget, pappa, oroa dig inte! Soppan är nästan klar! Skulle ni vilja äta middag med oss? frågade hon männen vänligt.

- Åh, nej, egentligen inte, tack så mycket, men vi vill inte besvära er på något sätt.

- Ni besvärar mig inte, mina herrar!

- Så… Få se om det vi har hört om er soppa är sant… svarade de.

När de avslutat middagen, släcktes ljusen.

Dagen efter, när tuppen gol, var Giorgia tvungen att gå upp tidigt, även om hon hade förlorat sitt arbete och snart skulle hon förlora sitt hus, eftersom det var en del av en bondgård. Medan hon tvättade, fick hon en idé. Hon fick till trädgården och skickade kon till ett hörn där gräset var högt, så att den skulle äta det och hon behövde inte anstränga sig så mycket för att få fram jorden.

När hon gick till marknaden titta alla på henne och sa -Stackars Giorgia! Eller: -Så synd! Och dessutom är hennes pappa sjuk. Någon annan klagade: -Hur ska hon kunna klara det? Hon kommer till och med att förlora sitt hus, stackars Giorgia! Men hon brydde sig inte om vad de sa och gick direkt till affären där alla sorters frön såldes. Hon valde frön från riktigt konstiga och ovanliga plantor som ingen hade sett förut i byn.

När hon kom tillbaka hem hade kon ätit upp nästan allt högt gräs med hjälp av kaninerna. Giorgia skickade dit några grisar också. Grisarna skulle gräva hål för att kunna plantera fröna i hon hade köpt. Hon gick tillbaka hem och fortsatte att göra hushållssysslor. Kl. 15 tittade hon ut genom fönstret och tittade på djurens arbete. De hade klarat det! Så hon började att plantera fröna. Varje dag vattnade hon trädgården med hjälp av en åsna tills frukterna växte upp och hon gick till marknaden med sin vagn för att sälja dem.

Hon var riktigt orolig för att hon skulle betala skatten inom en vecka och hon hade inga pengar… Sp hon riskerade att förlora sitt hus! På marknaden var damerna nyfikna och tittade på de nya produkterna men eftersom de inte hade sett något liknande förut, köpte de dem inte.

Dagen efter försökte hon sälja sina produkter igen och så gjorde hon resten av veckan. Veckan därpå talade hon med bondledaren och berättade för honom att hon skulle betala skatten och behålla huset.

Ett år senare hade hennes affärer blivit omfattande, hennes plantor var mycket omtyckta när… alla plantor blev sjuka.

Hon var desperat, men hennes pappa hade blivit frisk.

Med bara lite pengar kvar, återplanterade hon allting i jorden i söderläge med mer ljus och värme. Bönderna som arbetade med henne var inte fullt betalda, men tillräckligt för att kunna försörja sin familj eftersom det gick dåligt. Företaget höll på att gå i konkurs.

- God morgon, fröken Sirocchi, vet ni att en person från London kom för att besöka er?

- Nej, det visste jag inte, herrn. Hur länge har han väntat här?

- Han har varit här sedan i går kväll.

- Och vet ni var han är nu?

- Jag tror att han är i salongen, sa fru Trolli. Så Giorgia gick omedelbart till salongen.

På kvällen kom Giorgia hem med en ny stora affär från London. PÅ det sättet blev hon, även om hon var kvinna, bondledaren i sin by.