Alice biografi

Hej! Jag heter Alice och jag är ett trettonårigt ensambarn.

Min familj kommer från…
Mina föräldrar föddes i Parma men min pappa bodde i Gaiano, nära Coillecchio och min mamma i Sala Baganza.

Jag bor i…
Nu bor vi i Gaiano, när mina farföräldrar. Jag gillar inte Gaiano så mycket, men jag tror inte att jag kommer att flytta härifrån. Det är lite tråkigt och det finns få tonåringar som jag men vi försöker att ha det roligt ihop i alla fall; en gång, till exempel, bjöd jag in alla människor i min ålder hem till mig för att leka tillsammans och titta på filmer. Mitt hus har en unik planlösning, det finns två badrum, två sovrum, en ateljé, ett kök, ett vardagsrum och två förråd. Det är tillräckligt stort åt oss.När jag fortfarande var i mammas mage målade mina föräldrar och några vänner mitt rum, så på väggen finns alla karaktärer i filmen ”Nemo”, jag skulle vilja måla över det med något mer personligt, som bilder på min och mina vänner.

När jag var ett barn…
Jag var en härlig, nyfiken och lat bebis. När jag var ett litet barn brukade jag säga att jag inte ville ha några syskon för att jag rädd för att mina föräldrar skulle älska henne/honom mer än mig.

Sammanfattning...
När hon var nio månader började hon krypa och på hennes första födelsedag började hon att ta sina första steg. Under hennes första levnadsår arbetade inte hennes mamma och brukade alltid vara med henne, de tog promenader tillsammans, gick till stranden och lilla Alice hatade sanden men älskade vattnet, så hennes mamma brukade ta henne till poolen när de inte kunde gå till havet. I förskolan var Alice blyg tills hon träffade Chiara Rollo. Varje kväll, innan sovdags, tittade hon på sin favorit av tecknade filmer: ”Björn”: den lilla flickan i den här serien brukade gråta när hon var tvungen att blåsa ut ljusen på sin födelsedag för att hon inte ville växa upp och hon var beoende av sin mamma. Hon började säga sina första ord (mamma, pappa, Beppi, som var Bessie, hennes första hund) och under samma period döptes hon på samma plats som hon föddes på. När hon var tre år gammal började hon gå på förskola, som hon tyckte om att gå till och började ta lektioner i klassisk dans.

Hon brukade inte hälsa på människor, ens på dem hon kände, och hennes föräldrar var inte glada över det. Hon brukade bara ha kjolar på sig, och nu har bara byxor på sig. Vid sex års ålder började hon på lågstadiet, och hon har fortfarande fina minnen från lågstadiet. Där träffade hon många trevliga människor och också många människor som i framtiden skulle göra henne besviken.

Hon var duktig i skolan och hennes föräldrar var stolta över henne, hon hade ett bra förhållande med sina klasskamrater och även idag förhåller det sig på det viset.

Sorgliga saker...
När jag var sex år gammal dog min hund Bessie, jag älskade henne, vi tog promenader tillsammans och lekte och jag ledde henne i ett koppel för att hon drog ner mig till marken, jag var liten och hon förstod det. Jag var mycket ledsen när hon dog, jag ahr många fina stunder tillsammans med henne som när vi åkte till Garfagnana allihop tillsammans.

Nu är jag en flicka...
Det är sant att jag är ett ensambarn… men det finns en person som jag känner sedan jag föddes och han är som en bror för mig, han hjälper mig, han stöttar mig, han gör mig glad när jag är ledsen; vi har haft många fina stunder tillsammans även om vi bråkade en del när vi var små men när vi blev äldre slutade vi bråka och blev goda vänner.

Jag är en generös och social flicka. Jag har två toppenföräldrar, allvarliga när de måste vara allvarliga och roliga vid andra tillfällen. Min pappa heter Luca, han ör rolig, öm, han tycker om att leka med barn, när jag var liten brukade han köpa leksaker som jag gillade till mig och han brukade ge mig dem när han kom tillbaka hem från jobbet, han skämde bort mig lite granna. Han är låtskrivare och han skriver teaterpjäser. Min mamma heter Constanza, hon stöttar mig och tröstar mig, hon hjälper mig och hon är varm och tillgiven, hon är min räddare i nöden. Hon är mycket snäll, men när hon är spänd kan man dock inte tala med henne!

Nu går jag första året på högstadiet och tränar volleyboll; jag gillar den här sporten så mycket! Det har blivit en riktig passion för mig! Jag gillade mitt lag från första början och jag har hittat nya vänner där som jag berättar mina hemligheter för. Vår tränare är en pappa till en klasskamrat och han är en mycket bra tränare som uppmuntrar och hjälper oss.

Min myshörna...
Platsen där jag känner mig tryggare och mer bekväm är min säng och det är också där jag skriver om mina intryck av dagen, innan jag stänger in min skrivbok i en skrivbordslåda.

Min skola...
Jag har alltid gått i skolan i Collecchio även om jag är från Gaiano. Jag trivs med att gå i skolan även om det finns dagar när jag hellre skulle stanna kvar i sängen men… jag kan inte, det är obligatoriskt att gå i skolan! Även om det kan låta märkligt måste jag erkänna att jag gillar att studera, helst ämnena som jag älskar. Min klass ett jättebra team även om det inte verkar så. Vi ser efter varandra på eftermiddagen när vi inte har lektioner och innan något slags lov går vi och äter pizza allihop tillsammans.

In my backpack you can find:
I min ryggsäck kan du hitta… Jag tycker om musik och fotografi… Så i min ryggsäck ligger det garanterat en kamera! På natten älskar jag att lyssna på musik… Jag gillar nästan alla musikgenrer. Min favoritsångare är Shawn Mendes, jag skulle verkligen gilla att gå på en av hans konserter! Ett av mina motton är: ”Låt ditt leende ändra världen men låt inte världen ändra ditt leende”. En av mina talismaner är ett halsband som jag har sedan jag föddes. Jag bär det alltid. Ibland tror jag till och med att jag är i halsbandet.