Dionissis familjeresor

Jag föddes på helgon Demetrios dag. Och eftersom min pappa hade en farbror som hette Dionissis så döpte de mig till Dionissis.

Min by i Albanien är delad i två, som många byar är. Muslimer bor i den övre delen av byn och kristna bor i den nedre delen. Vi är kristna. Och vi har ett bra förhållande till dem. En av mina släktingar gifte sig med en muslimsk flicka. Det är, bröllop är tillåtna. De är inte fanatiska om religion. En del byar har varken kyrka eller moské.

Min by ligger lika nära Vlorë som Avlona. Min pappa kom från Avlona i Albanien till Avlona i Grekland. Han var den yngsta. Hans syskon kom först och fick jobb. Det var hårda tider. De skulle komma till fots, över bergen och när de blev tagna skickades de tillbaka… Min pappa kom hit för att leva här i Avlona. Han älskade det eftersom det låg i bergen men nära till staden, utan stadens krångel. Det kanske påminde honom om hans by som var också så.

Min farfar hade många barn. Det var tufft att uppfostra dem. Han hade 8 pojkar och 8 flickor från två olika äktenskap. De flesta har lämnat Albanien. Pojkarna är i Grekland och flickorna i Italien. Min morfar kallas Stavri i Albanien och Stavros i Grekland. Och min gammelmormor kallas Alexandra, kanske eftersom hon kommer från en grekisktalande by.

Ursprung
Jag kommer aldrig att glömma detta land, eftersom det är mitt hemland, mitt förflutna

Bostad
Det här landet är speciellt för mig. Här växte jag upp, lärde mig saker, fick vänner och här vill jag bo och uppfostra mina barn (när det är), vad som än händer.

Jag ritade dessa trappsteg för att visa vilka svårigheter som mina far/ morföräldrar har mött i början av deras liv, och senare även mina föräldrar, tills idag, när saker har ändrats dramatiskt, åtminstone jämfört med början.

Det första steget handlar om när mina far-/ morföräldrar bodde och arbetade som boskapsuppfödare, under kriget, i Hoxha-dagarna. De var kristna och levde i en by som var delad i två områden, ett muslimskt område och ett kristet område.

Det andra steget handlar igen om Albanien, där mina far-/ morföräldrar är bekymrade över deras barns framtid, undrandes om kommer de att växa upp ordentligt, om de kommer bli utbildade och om de senare kommer att få ett jobb.

Det tredje steget handlar om resan, när min pappa och hans bröder bestämmer sig för att resa till Grekland. Resan var en källa till rädsla för dem, eftersom de inte visste vad de skulle möta, de var rädda för att vara illegala, de kunde inte språket och de hade lite pengar.

Det fjärde steget handlar om vad min pappa tog med sig: lite pengar, en envishet för att säkerställa en bättre framtid för oss, familjen som han skulle bilda här i Grekland, min farmors talisman, hårt arbete och lite kläder i en ryggsäck.

Det femte steget handlar om när min pappa kom hit, till Grekland. Först var han i Aten sedan stannade han i Oropos för några år efter det bosatte han sig permanent i Avlona. Det första han gjorde var att hitta ett jobb, började som konstruktörs assistent. Sedan fick han en familj med fem medlemmar, med tre barn, sedan såg han till att han fick giltiga dokument.

Det sjätte steget handlar om här, idag, om vårt liv här i Grekland. Hemma lyssnar vi mest på grekisk musik, medan vi sätter på albansk musik när vi har albanska gäster. Vi barn pratar grekiska medan våra föräldrar pratar albanska med oss. Tv:n i ett rum spelar på grekiska medan Tv:n i ett annat rum spelar på albanska. Min pappa gjorde det avsiktligt så att vi kan bli bekanta med albanska, så att vi lär oss att prata och förstår vad vi hör.

Det sjunde steget handlar om min pappa som, från en enkel djur bonde, som hjälpte mina farföräldrar i Albanien, kom till Grekland, blev konstruktör, startade sin egna firma, och jag är väldigt stolt över honom eftersom han är väldigt framgångsrik i sitt arbete.