Kevin`s musik

När jag var liten lyssnade jag inte så mycket på musik bortsett från några 90-tals hiphop-band som min pappa brukade lyssna på. Min pappa gillade 2pac, The notorius B.I.G. och 50 cent. Två år senare flyttade jag från Fornovo till Collecchio och jag blev intresserad av Dub Step e Drop Low.

Mina föräldrar insåg att jag var väldigt intresserad av musik så de köpte mig en trum-maskin och jag började ta lektioner i 2 år. Nu producerar jag alla typer av bakgrundsmusik. Min musikaliska repertoar är mycket större än vad den tidigare var. Jag lyssnar på T-rap musik, italiensk och amerikansk. Låtar som berört mig mer är:

Quello CHE VOGLIO (Vad jag vill) av LAIOUNG. Texten representerar mig och min familj.

Laioung säger att han kommer från fattigdom och att han inte känner sina föräldrar eftersom de dog under ett krig.

Mina föräldrar var fattiga, min pappa brukade bo i ett litet hus med sina systrar och bröder och varje månad var han tvungen att åka till Grekland för att jobba och tjäna pengar så att han kunde köpa mediciner till min farfar som var sjuk, efter ett tag dog min farfar. Min mamma brukade vakna tidigt varje morgon för att gå ut på fälten och plocka vindruvor och mandariner tillsammans med sina bröder.

Texten i sångerna säger:

Vi brukade jobba och tänka på framtiden,
jag lyssnade inte på vad de sa,
för att någon som hatar kommer aldrig bli bättre,
för att den som hatar kommer aldrig att vakna.

Min pappa kom till Italien i början av 90-talet som en illegal invandrare. Han riskerade sitt liv många gånger under sin resa till Italien. När han kom till Lecce började han jobba som murare och senare i Naples som bonde. Efter två år flyttade han till norra Italien och började jobba i en fabrik i Sala Baganza (nära Parma), sen flyttade han till Lemignano (Collecchio) med sina bröder. Efter ett tag hade min pappa och hans bröder gjort sig kända som duktiga arbetare och de beslöt sig för att starta en egen fabrik i Parma. Min mamma kom till Italien när hon var 18 år och jobbade på många olika platser som städare eller diskare. Hon hade det svårt med det italienska språket men till slut lärde hon sig det och blev kosmetolog. Nu jobbar hon i Collecchio. Efter sju år öppnade hon sin egen affär. Vår familjs historia var så känd att min pappa och mina farbröder blev intervjuade av två lokala nyhetstidningar. Min pappa sparade sidorna med intervjun.

För mig beskriver musiken hur vi är, inifrån och ut, den beskriver de vackraste och viktigaste stunderna i mitt liv men den beskriver också ledsamma stunder, när vi lider av förlusten av något eller någon vi älskar. Musik är också en grundläggande del av vår resa, den hjälper oss att tro på oss själva och göra saker som vi inte kunde innan. Jag tycker att musik är väldigt viktigt i mitt liv.