Min musik och mitt liv

Hej! Jag heter Elena Sofia och jag är 12 år gammal, nästan 13. Musik är en del av mitt liv till och med innan jag föddes. Min mamma brukade faktiskt sätta hörlurar på sin bebismage och få mig att lyssna på hennes idoler. Det var allt från Genesis till Paolo Nutini, från Pino Daniele till U2… Musik var för mig inte bara det utan också signaturmelodier till tecknade filmer som ”La Pimpa” eller ”Brandmannen Sam”, ”Det lilla tåget som heter Thomas”, och mest av allt ”Teletubbies”, ”Holly och Benji” och ”UFO Robot”… Dessa sånger gjorde mig galen! Jag brukade lyssna på dem tillsammans med min bror Pier, eftersom Stefano, min andra bror, inte var född än, men han nu tycker han också om de här låtarna. Efter att ha tittat på ett avsnitt av Holly och Benji, försökte Pier och jag att imitera de två fotbollsspelarna och sjöng signaturmelodin högre och högre.

Jag tycker också om Prince’s låt ”KISS” som är en slags erotisk låt… Jag vet att många människor skulle döma mig för texten i den här låten men det bryr jag mig inte så mycket om. Det var den första låten jag riktigt lyssnade på. När jag först lyssnade på den var jag fyra år gammal och sången var skriven innan det, 1986.

Mina favoritlåtar är 2:

1. THE MAN WHO CAN’T BE MOVED by The Script
2. THRIFT SHOP av Macklemore & Ryan Lewis och Wanz.

Jag kunde inte föreställa mig att den första låten skulle ha kunnat bli min favoritlåt och jag vet inte varför jag tycker så mycket om den, eftersom texten inte representerar mig så bra, men jag har ändå en känsla för den här låten. Den här låten handlar om kärlek med stora bokstäver och den här kärleken för sångaren till platsen där han först träffade sin exflickvän och får honom att vänta där tills hon kommer tillbaka. Orden lyder: ”Människor pratar om killen som väntar på en tjej. Det finns inga hål i hans skor men ett stort hål i hans värld.” Den andra sången är väldigt annorlunda från den första.

Budskapet som Macklemore (författaren) vill förmedla är att man kan vara ”cool” även utan att ha dyra kläder och prylar. Thrift Shop är det amerikanska namnet på en affär där man kan köpa begagnade saker väldigt billigt, bara 99 cent.

Jag tycker om den här låten för att den ger mig både styrka och vilja att le även i svåra stunder. Författarna som jag växte upp med och som jag älskar är: Eminem, Shawn Mendes, Ed Sheeran, J Balvin, Bee Gees, U2, Duran Duran, Wham!, Sam Smith,… Och många fler! Mitt favoritband är U2 och sången jag föredrar är: ”Song for Someone”, därför att den handlar om mångfald, och jag tycker om det. Min favoritsångare är Charlie Puth. Det är en ung man, född 1991, men hans låtar är helt fantastiska. Dem jag tycker mest om ”one call away”, ”See you again” och “Dangerously”. Jag känner mig riktigt representerad av titeln på den sista låten: ”Dangerously”. Jag vet inte varför men det känns som om den tillhör mig. So du kanske har förstått är jag inte förtjust i italiensk musik. Jag gillar bara två italienska sångare: Jovanotti och Ermal Meta. Mina bröder och jag brukade lyssna på Jovanotti innan vi gick till skolan när vi gick på lågstadiet och vi brukade känna oss lyckliga och glada. Jag gillar Ermal Meta också: han har en fantastisk röst och hans låttexter är vackra. Jag tycker att den av Ermal Metas låtar som representerar mig bäst är ”Non mi avete fatto niente” (Du har inte gjort mig något). Det handlar om en terroristattack och fruktan för den: författaren säger till terroristerna de inte har gjort honom eller hans liv något, för att bekämpa terroristernas strategi att sprida rädsla i vardagslivet.

Musik har två roller för mig: den tröstar mig och den får mig att drömma och det får mig att må bra. Den har och kommer alltid att ha en stor del av mig.